Kyrkan och klockstapeln

Nyrenoverades 2014 (ny fasad).

"På Rosåsbackens högsta krön
Sig höjde snart vår kyrka skön
med tornet högt, som ett lån
från Åbo dom."

Ur "Vår hembygds kyrka", 1786-1936
av läraren Axel E. Teir.

Man har ansätt, att starten med en egen kyrka i Sideby skett i största enkelhet.

En viss tävlan har förekommit mellan de 17 bönder som gav de väldiga timmerstockarna som kyrkan byggdes av.

Templet fick namnet "Evigheten", det namnet uttrycker glädjen över full evighet i det viktigaste företaget i byns historia. 

Vid midsommar tiden 1808 utsattes kapellkyrkan i Sideby för inbrott. Kyrksilvret, en nattvardskalk, en patén, en mässkjorta och ett bårkläde blev stulna och bortförda till okänd ort.

 

Renovering och brand

1898 fattades beslut om en högst behövlig kyrkorenovering. Den ska ha blivit mer omfattande än man från början hade tänkt sig. Ritningarna, som var gjorda på orten kunde inte läggas till grund för arbetet.

Istället gjordes ritningarna av arkitekt J. Stenbäck. De blev klara år 1900.

En radikal förändring skedde, nya läktare gjordes för södra, västra och norra korsen.
Kyrkans mellantak fördubblades och fick fyllning emellan. Slutligen gjordes också nya och större fönster.

Så såg kyrkan ut fram till 1969.

 

Nya kyrkan 

Trots det tragiska som drabbade församlingen var man snabb med att bygga en ny kyrka som var modern både invändigt och utvändigt.

Arkitekten Erik Kråkström, från Pedersöre ritade kyrkan. Märklig i den nya kyrkan är den 14-stämmiga orgeln som beställdes redan innan branden. Den står invid den sydöstra väggen och när orgeln köptes kostade den ca 80 000 mk (ca 13 455€)

Bygget av den nya kyrkan gick snabbt, från 6/8 1971 - 1/6 1972.

Byggnadsmästare var Elmar Gull och Håkan Nissén. Kostnaden för hela kyrkan gick på ca 900 000 mk, varav 600 000 mk täktes av brandförsäkringen på den gamla kyrkan.

Sidebys nya kyrka invigdes högtidligt av biskop Johan Vikström lördagen den 3 juni 1972.
"Den nya kyrkan står på gammal, fast kyrkogrund", sade arkitekt Kråkström slutligen.

Med nyhetens behag var kyrkan fullsatt så gott som varje söndag den första sommaren. Julottan 1972 var besökt av 460 personer vid den svenska gudstjänsten och 250 vid den finska.

 

 

Klockstapeln 

Enligt Heikki Klemetti, kyrkobyggmästare på 1800-talet, gav klockstapeln ett dystert intryck och att den hade för stor "hatt" i förhållande till den spenstiga om än väl proportionerade underbyggnaden.

En positiv faktor är den gammaldags djupgula färgen med vita och svarta sidotoner. Klemetti anger höjden till något över 60 alnar (ca 35,6 meter).

I klocktapeln gjordes plats för 3 kyrkklockor, tidd den österbottniska traditionen att ringa för de döda. Gällde det en man, börjar man med storklockan, gäller det en kvinna börjar man med mellanklockan och gäller det ett barn börjar man med lillklockan.

S.A Bremer i Stockholm gjör mellanklockan 1828, men den levererades flera år senare.
Storklockan är gjuten av Lappfjärdsbon Carl Gustaf Karlsson, 1862.
1849 inköptes fattiggubben av Johan Henrik Appelö. Den placerades vid den södra stapelväggen.

Klemetti ansåg att stapeln är för mastodontisk och stel, att man kan frukta att hela gravgårdens grund ger vika.

I Sideby har man faktist fruktat att klockstapeln skall störta under hård storm.

Den här kyrkstapeln är gjord 1831 av Emanuel Norrback, allmogesnickare.

Ritad av C.L. Engel och A.W. Arppe, ståtligt står den ännu kvar på sin plats och syns långt ut över havet. Det 75 alnar höga tornet fungerade länge som en navigationspunkt för sjöfarare.

 

Källa: http://www.kulturosterbotten.fi/brosttoner. Del 2 i skriftserien Författarnas Österbotten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Renoveringen 2014